jag har slutat....

Jag vill bara skriva av mig lite, kommer säkert låta flum, men vad gör
det egentligen, en blogg är väl till för att kunna skriva av sig lite då och då ? Jag känner att jag har en klump i magen, känner mig förvirrad, kanske även lite rädd.

En fråga som går igenom mitt huvud hela tiden, menar du allvar ?! Och om du gör det, vad gör jag då ? Vill jag att du ska mena allvar ? Varför kan jag aldrig släppa in någon helt i mitt liv ? Varför är jag så rädd att bli sårad ?   Jag vet att jag har problem med det, tro mig, jag vill inte vara sån person. Visst jag e självsäker, kanske för självsäker ? eller är jag helt enkelt osäker eftersom jag är rädd för det okända ? Så fort jag stängs in i ett mörkt rum som ställer det minsta krav på mig får jag panik. Är det normalt ?







Ibland önskar jag att jag kunde vara tillbaka i den lätta åldern då man inte visste något om livet, bara för en dag.
Jag skulle göra vad som helst för det. Kunna ligga i mammas famn utan att det vore fel, kunna gråta  när det verkligen behövdes. Men i dag vet jag inte vad en tår är,
jag kan inte gråta.
Ni kanske inte tror mig, men känns något tungt och dystert då låter jag bara bli. Jag tillåter inte mig själv att gråta.
Jag har byggt på denna muren i ett bra tag, inte en slägga, en tår, inte ens du kan få mig att riva den.
Du har satt mig i en knipa jag önskar jag inte fanns i.


Detta är mitt hjärta,
Lika visset som en ros som inte får näring, likadant är mitt hjärta, skillanden är att mitt är svart.

Jag har slutat hoppas.....








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0