S A N D R A

Långt borta i bergen, 

vandrar jag ensam, 

tankarna for fram och tillbaka. 

Man hör tyst men säkert regnadropparna fall mot marken, 

plask, plask. 

Tårar faller ner från kinden, 

blir ett med regnet som faller ner tillsammans mot marken, 

plask, plask låter det. 

Snälla, sluta, låt mej vara. 

mitt i allt kommer solen fram, 

allt börjar klarna, 

ser en vacker kvinna i blommer, i vita kläder.. 

det mörka, mörka håret döljer det som finns under. 

kanske är den kvinnan jag. 

kanske är det mitt inre jag springer ifrån. 

snälla, låt mig vara.