Empty room
När jag sitter och lyssnar på Empty room med Sanna Nielsen och får mig att tänka på den dagen jag körde ner till sjöholmen där vi en gång i tiden nattbadade tillsammans, satt där för mig själv och bara lyssnade på musik och skrev av mig, sitter hellre och skriver än att prata om det när jag känner mig lite ner. Men när låten spelades precis så fick den mig att inse så mkt smärta jag hade när du "lämnade" mig. Jag lovade mig själv att aldrig mer ta tillbaka dig, för det gjorde verkligen ont. Jag visade aldrig utåt att jag mådde dåligt, men inerst inne vissnade jag.
Men minns hur jag satt där vid sjön den sommardagen/kvällen, allt var så tyst och stilla, förutom mina minnen som spelades upp, när vi var i vattnet skrattade och hade rolig, krigade med myggorna.. hahaha, så skoj det var. Önskar att vi var tillbaka just i den stunden. Allt var så perfekt. Men så kom dagen då vi splittrades. Och nu finns du hos mig igen, Överlycklig är jag så klart... men det tog tid att komma över dig. Eller ialf jag fick leva i förnekelse i dem månaderna. Men nu flödar det fram igen. Varför ? trodde det var glömt. Varför gör du så mot mig ?
Jag hade flera ensama dagar framför mig, men mitt liv gick vidare vare sig jag ville eller ej, men mina minnen spelades alltid upp. Och till den dagen då allt försvan helt. Och när allt var som bäst, stamplar du in med leriga skor in i mitt liv igen, förstör det lilla jag byggt upp under all denna tid. Men jag lovade mig själv att ge det en chans. Men en del av mig vill bara säga, ledsen, du stack, jag har gått vidare. Vi stannar som vänner, som innan. är nog bäst så. Så talar mitt förnuft till mig medans mitt hjärta vill annat. Vill fortsätta. Men allvarligt talat, vad får/fick dig att tro att jag ville ha tillbaka dig ? Dum som jag är sa jag JA direkt. Varför tveka liksom ? men har tänkt efter nu, jag skulle ha spelat mer "svår". Är rädd att du kan tro att du kan göra vad som helst, för Sandra tar ändå tillbaka mig. Men FEL ! Detta är sista chansen du får. Har sagt det innan och säger det igen. Jag känner mig som ditt andrahandsval, och varför tillåter jag dig ?
Tusen frågor som alltid kommer gå runt i mitt huvud. En dag, en dag, när dagen är inne får jag svar på allt.
Den dagen är jag lycklig och bekymmerlös från tusen frågor gällande dig.
Men minns hur jag satt där vid sjön den sommardagen/kvällen, allt var så tyst och stilla, förutom mina minnen som spelades upp, när vi var i vattnet skrattade och hade rolig, krigade med myggorna.. hahaha, så skoj det var. Önskar att vi var tillbaka just i den stunden. Allt var så perfekt. Men så kom dagen då vi splittrades. Och nu finns du hos mig igen, Överlycklig är jag så klart... men det tog tid att komma över dig. Eller ialf jag fick leva i förnekelse i dem månaderna. Men nu flödar det fram igen. Varför ? trodde det var glömt. Varför gör du så mot mig ?
Jag hade flera ensama dagar framför mig, men mitt liv gick vidare vare sig jag ville eller ej, men mina minnen spelades alltid upp. Och till den dagen då allt försvan helt. Och när allt var som bäst, stamplar du in med leriga skor in i mitt liv igen, förstör det lilla jag byggt upp under all denna tid. Men jag lovade mig själv att ge det en chans. Men en del av mig vill bara säga, ledsen, du stack, jag har gått vidare. Vi stannar som vänner, som innan. är nog bäst så. Så talar mitt förnuft till mig medans mitt hjärta vill annat. Vill fortsätta. Men allvarligt talat, vad får/fick dig att tro att jag ville ha tillbaka dig ? Dum som jag är sa jag JA direkt. Varför tveka liksom ? men har tänkt efter nu, jag skulle ha spelat mer "svår". Är rädd att du kan tro att du kan göra vad som helst, för Sandra tar ändå tillbaka mig. Men FEL ! Detta är sista chansen du får. Har sagt det innan och säger det igen. Jag känner mig som ditt andrahandsval, och varför tillåter jag dig ?
Tusen frågor som alltid kommer gå runt i mitt huvud. En dag, en dag, när dagen är inne får jag svar på allt.
Den dagen är jag lycklig och bekymmerlös från tusen frågor gällande dig.
Kommentarer
Trackback
